Idag har vi gett oss ut i nationalparken och verkligen fått se höjdpunkterna i Yosemite. Och då menar jag verkliga höjdare som el Capitain, Half Dome och vattenfallet Bridal veil.
Har man en Mac som jag så är man inte helt obekant med Yosemite. Bakgrundsbilden el Capitain är en vacker bild, så mina förväntningar var rätt höga när vi gav oss iväg på vår första utflykt här i Yosemite.
Den första halvtimmen var dock mest skog och slingriga vägar. Röken från skogsbranden i Mariposa hindrade oss för att se några större vyer och jag var lite orolig att vi inte skulle få se någon klippa eller mäktiga vyer överhuvudtaget. Men när vi kom fram genom tunneln till Tunnel view, WOW, WOW, WOW!
Även om sikten inte var klockren, vilka vyer. Det går inte ens att beskriva i ord. Än mindre fånga på bild, även om jag gjorde mina tappra försök.
Vägen till Tunnel view blev dock lite för mycket för Love. Jag hade glömt åksjukearmbanden, så när vi kom fram var han helt sänkt. Mådde riktigt dåligt och kräktes efter en stund, men morotsstavar och selleri piggade upp och snart var han sitt vanliga jag.
Vi fortsatte efter Tunnel View och utsikten blev bara bättre och bättre. Vid vattenfallet Bridalveil fall fikade vi och fascinerades av hur vattnet från fallet upplöstes till en dimma av vattendroppar som ibland sköljde över oss.
Här fick Love feeling. Han och Tilda klättrade på stenar och gick högre upp i vattenfallet. Love bestämde sig för att vi måste ut på ett vildmarksäventyr! Vi skulle sova i vildmarken, göra eld av det skogen har ett erbjuda och han skulle vässa en kniv av stenar som vi kan använda mot vilda djur. Nästa sommar ska vi ut på det stora äventyret, kanske i fjällen, minst en vecka. Denna sommar ska han ut och öva, tänker sig två timmar i vildmarken med pappa och Nils som sällskap.
Efter vår fikastund fortsatte vi inåt mot Yosemite Village och gång på gång var vi tvungna att stanna och kolla på utsikten. Nya toppar som visar sig och nya ännu vassare vyer som breder ut sig.
Det som kanske förtar känslan något är att man är mitt i vildmarken, men ändå mitt bland hundratals andra turister. Det är väldigt välordnat med gångvägar och skyltar om var man får och inte får gå.
Jag tror att vi alla fick fjällkänsla – bäckarna, topparna och vyerna. Även om man inte får dessa majestätiska vyer i fjällen, och inte ser så stora och mäktiga klippväggar därhemma, så är de svenska fjällen minst lika häftiga, med den skillnaden att där kan man njuta av vyerna mer som en del av naturen. Måste dit snart!
Hemresan blev lika jobbig som ditresan för Love. Vi var tvungna att stanna på vägen för att han skulle hämta sig, men tog oss till sist ända ner till Oakhurst där vi åt middag och provianterade.
Vägen tillbaka till hotellet blev återigen på slingriga vägar och när vi kom hem till hotellet mådde Love dåligt igen och kräktes på gräset utanför vårt hotellrum. Imorgon får vi inte glömma armbanden, de brukar fungera.
Ikväll har barnen badat och jag och Patrik har utforskat hotellet och vad det har att erbjuda. Kollade in otroligt vackra fotografier av en fotograf som hade utställning här ikväll, Michael Ambrose – vilka bilder!!
Snart är det sovdags, imorgon väntar nya äventyr i Yosemite.
Usch så jobbigt att bli åksjuk, stackars Love. Vackra bilder är det. Vi är i Östergötland och imorgon åker vi till Österlen.
Ja, det är inte roligt… han tyckte ändå att det var en toppendag!